Annika

17 juli 2012 06:48

Jag önskar att din önskan går i uppfyllelse :-) Svåra beslut och tankar du grunnar på.

Fina hundar.

cat

17 juli 2012 09:32

Hoppas att du får ditt efterlängtade lugn. Njut av de två du har kvar och krama dem från mig.

Beate

17 juli 2012 12:32

Precis som du skriver så är en hund en familjemedlem i många år, så saknaden är svår. Du gjorde nog allt rätt Monica. Å för att vara ärligt så skulle jag önska mig att någon skulle ta ett sådant beslut när jag är gammal och sjuk. Dödshjälp finns ju tyvärr inte i Sverige...
Å du guld och gröna skogar... skogar har du ju redan tillräckligt av;-)

Marit Johansson

17 juli 2012 16:13

Det där är ju det värsta med att ha hund, man måste ibland ta det där svåra beslutet. Jag gjorde det själv för ett och ett halvt år sedan, det var hemskt. Hoppas du hittar lugn och ro!

Siv

17 juli 2012 16:19

Ja det är onekligen baksidan av hundägandet, men den tid man får med dom uppväger det.
Ha en skön kväll med gubbe och vovvar/KRAM

Lena och Tommy

17 juli 2012 17:26

Guld och gröna skogar önskar vi väl alla lite till mans. Men visst är det svåra beslut du pratar om. Hoppas ni blir förskonade från mer sådant på mycket mycket länge. Kram!

SigridfraEnget

17 juli 2012 22:33

Jo, det finns några svåra beslut...

Susan

18 juli 2012 01:40

Fy att behöva gå från 4 till 2 på så kort tid. Trotts att jag bara hade 4 en kort tid var det tungt. Saknar min Mammut varje dag :((
Sköt om dig / Puss

Gisse & sigge

18 juli 2012 10:02

Förstår precis det där grubblandet, oro, analyserande och hela tiden känna när det är läge att låta sin bästa vän somna in. Gjorde jag rätt? Hade jag kunnat gjort mer eller på annat sätt? Hur pass påverkad är min vän? Osv osv...
Man får trösta sig med att man gjort det man tror är det absolut bästa och att de varit mer än ÄLSKADE. Finns inte ord hur mkt man älskar dem.
Stor kram

llhertz

18 juli 2012 20:38

Det är bara helt hemskt! Vår första och enda hund, Sam glada lillebror i familjen, blev påkörd och fick ett ben krossat av en rattfyllerist. Veterinären rådde oss att ta bort honom. Värsta beslutet. Många år sedan och fortfarande blir jag tårögd. Så nej inte bara en hund men såklart, har man aldrig haft djur kan det vara svårt att förstå. Hoppas verkligen du/ni får lite lugn nu i den gröna skogen!

Pysselfarmor

24 juli 2012 16:32

Det önskar jag att du/ni får av hela mitt hjärta!!