cat

30 augusti 2011 08:02

Ja det är väl tur att ni har tjejerna kvar. Ge dem massor av kramar från mig. Speciellt Signe som saknar sin bror så.

Beate

30 augusti 2011 09:07

Tack för det inlägget Monica. Ja life must go on, lättare sagt än gjort tror jag.
Klart att Signe saknar sin brorsa lika mycket som du.
Nu tycker jag att du lägger upp ett inlägg till tisdagstema "Morgonrutin", för om någon har en morgonrutin så är det du. Ta med dig tjejerna, titta upp = du ser en strålande sol. Du kommer även att gilla temperaturen, vilket inte jag gör... så ut med dig!!! Kram!!!

Pennelina

30 augusti 2011 10:15

Milo väntade på Tore (katten) långt om länge... klart de vet vad som händer...

Känner med er!

Kramar <3<3<3

Ingegerd

30 augusti 2011 10:28

Det är gott att ha sina bilder kvar, jag minns mina hundar även med händerna. Hur de kändes då jag skötte pälsarna, lyfte upp dem osv. Jag tycker det är fint att vårda minnena. Sorgen mildras med tiden och tack och lov att man fortfarande har hundar kvar hemma! De behöver oss! Kram!

Pia

30 augusti 2011 11:14

Ja era rutiner går inte av för hackor:)Önskar att jag var lika bra på att hålla på dom som ni gör:)Och du får tänka på Jacobs mat och sovklocka:))Det är klart att brorsan saknas i hela flocken . Jag säger som Pappan i Ronja Rövardotter.HAN FATTAS MEJ. KRAM KRAM KRAM

Ann-Margret & Vinja

30 augusti 2011 13:49

Jo det är väl så att livet går vidare, även om det känns bra jobbigt. Kan förstå att tjejerna undrar var han är och även saknar sin kompis.

Susan

30 augusti 2011 14:01

Jobbiga bilder i förra inlägget :(:(.Allt går på ½ fart nu..JOBBIGT :(:(
KRAM

Pysselfarmor

30 augusti 2011 19:59

mina tårar trillar fastän jag aldrig har träffat Argos "live" så kände jag honom....åh så sorgligt!
Finns inte ord för din/er saknad //kramar många